Författare: Stefan

Vientiane. Dagen kan sammanfattas som en enda lång resa. När jag lämnade hotellet vid sextiden för att ta mig till busstationen var restaurangägarna och affärsidkarna längs floden redan igång med morgonsysslorna. Överallt sopas det, eller borstas skulle jag nästan vilja säga. Pedantiskt tar de bort minsta lilla löv som fallit under natten från träden som… Fortsätt läsa Resdag

Vientiane. Som sällskap på resan mellan Luang Prabang och Vientiane hade jag James Fenton. Inte personligen, men hans bok ”All the wrong places – Adrift in the Politics of Southeast Asia”. James Fenton är en legendarisk brittisk utrikeskorrespondent och krigsreporter. Han har från Asien jobbat för Washington Post, The Independant, Sunday Times och många andra… Fortsätt läsa All the wrong places

Luang Prabang. Dag 2 av min revival som backpacker. Vi lämnade stan med minivan och åkte 40 minuter längs bifloden Nam Kham (som jag paddlade igår). Efter färd över floden med träkanot bar det iväg upp i bergen. Det regnade intensivt tidigt i morse innan jag stigit upp, så stigarna var såphala. Det riktigt ångade… Fortsätt läsa Trekking

Luang Prabang. Idag har jag varit en riktig backpacker. Direkt efter frukost stack jag, två holländare, en kanadensiska och en guide iväg på varsin mountainbike. Vi följde en biflod till Mekongfloden på branta, slingrande grusvägar upp i bergen. Efter drygt tre timmar var det dags att byta färdmedel. Varsin kajak hade körts ut till oss,… Fortsätt läsa Mountainbike och kajak

Luang Prabang. Det skulle man kunna tro, men så är det faktiskt inte. I Laos och Kambodja följde man i stället länge den indiska traditionen att äta direkt med händerna. Det där med pinnar hoppade de över, och gick så småningom direkt över till bestick. Gaffel och sked ska det vara. På restaurangerna är det… Fortsätt läsa Äter de med pinnar?

Luang Prabang. Redo för lite religion? Laos är ett buddhistiskt land. Denna världsreligion har två huvudgrenar; den nordliga mahayadbuddhismen (Nepal, Tibet, Kina, Korea, Mongoliet, Vietnam och Japan), samt den sydliga theravadbuddhismen (Sri Lanka, Burma, Thailand, Laos och Kambodja). 60 procent av laotierna är theravadbuddhister. De vietnamesiska och kinesiska minoriteterna tillhör den andra grenen, medan de… Fortsätt läsa Buddhism

Luang Prabang. Tja, inte får Kay Danes Pulitzer-priset för ”Nightmare in Laos”. För den som tror att Laos bara består av saffransgula munkar och leende människor är den ändå en nyttig påminnelse om att Laos fortfarande leds av en kommunistregim. Som sig bör har regimen en säkerhetspolis som inte lägger fingrarna emellan. Det här är… Fortsätt läsa ”Nightmare in Laos”

Luang Prabang. Nästan inget annat land har en så hög andel handikappade som Kambodja. Det är ett resultat av krigen, naturligtvis. Än idag skördas många offer. Ett oräkneligt antal minor, som ännu inte röjts undan, lemlästar fortfarande befolkningen. På gatorna ser man dem överallt; utan en arm, ett ben, en fot eller vanställda i ansiktet.… Fortsätt läsa Tiggare, gatubarn

Luang Prabang. Jag är i Laos. Det känns lite sorgligt att Kambodja redan är över för den här gången. Men det är lika kul att komma till något nytt. Resan gick utan missöden. Inresevisum och andra formaliteter klarades snabbt av ute på flygplatsen. Nu har jag hittat ett jättetrevligt hotell som heter Sala Luang Prabang.… Fortsätt läsa Nytt land, nya möjligheter

Siem Reap. Imorgon lämnar jag Kambodja. Min ursprungliga plan var att ta mig österut tillbaka till Mekong, och sedan följa floden norrut in i Laos. Men det går inte. Vägarna i öst-västlig riktning är bara småvägar här uppe i norr, och under regnperioden är detta ett näst intill omöjligt projekt. I så fall hade jag… Fortsätt läsa Nu drar jag vidare