Luang Prabang. Redo för lite religion? Laos är ett buddhistiskt land. Denna världsreligion har två huvudgrenar; den nordliga mahayadbuddhismen (Nepal, Tibet, Kina, Korea, Mongoliet, Vietnam och Japan), samt den sydliga theravadbuddhismen (Sri Lanka, Burma, Thailand, Laos och Kambodja).
60 procent av laotierna är theravadbuddhister. De vietnamesiska och kinesiska minoriteterna tillhör den andra grenen, medan de olika bergsfolken i huvudsak är animister. Sedan finns några enstaka procent kristna och muslimer.
Varje rättrogen laotisk man bör någon gång i livet bli novis eller munk för en längre eller kortare period. Förr i tiden kunde munklivet vara i flera år, från pojkarna var små till de var giftasvuxna i 20-årsåldern (om de inte tänkte fortsätta på den religiösa banan vill säga). Numera handlar det oftast om några veckor under ett ”sommarlov”. Ungefär som en svensk konfirmation.
Men en del kombinerar novislivet med sin skolgång. 
Jag satt och pratade med pojken här till vänster en stund idag. Han har tillbringat tre år i ett kloster här i Luang Prabang, långt borta från familjen. Samtidigt har han gått igenom primary school. Nu tänker han fortsätta i tre år till innan han lämnar klosterlivet. Då är han också färdig med secondary school.
Munkarna och noviserna lever helt på allmosor. Tidigt varje morgon ser man dem vandra runt i städerna med sina risskålar för att få mat för dagen.
Trots att revolutionen hade stöd i landets religiösa kretsar utsattes buddhisterna för viss förföljelse efter det kommunistiska maktövertagandet 1975. Partiet och munkarna har numera kommit fram till att det finns plats för dem båda. Den nya författningen garanterar religionsfrihet, men partiet måste godkänna de texter som ingår i undervisningen.
Avslutningsvis skickar jag med en bild på omgivningarna runt Luang Prabang. Visst är det fint!
