Luang Prabang. Idag har jag varit en riktig backpacker. Direkt efter frukost stack jag, två holländare, en kanadensiska och en guide iväg på varsin mountainbike. Vi följde en biflod till Mekongfloden på branta, slingrande grusvägar upp i bergen. Efter drygt tre timmar var det dags att byta färdmedel. Varsin kajak hade körts ut till oss, så det var bara att ta på sig flytväst och hjälm och ge sig iväg. Det var ingen extrem paddling på något sätt, precis lagom forsar för en amatör som mig. Både cyklingen och paddlingen var härlig, men framåt eftermiddagen var vi allihop rejält möra. Solen stekte på ordentligt, och det gick åt många liter vatten.
Just nu är jag skittrött, men kul var det.
Så du ser, LJ, även om det gått 20 år sedan vi riverraftade i Nya Zeeland, är det aldrig för sent för en come-back.
Kusin med lite träningsvärk eller??!!! Låter fantastiskt Stefan! Jag får hålla med mina föräldrar som jag ser lyckats blogga in de också – jag ser också fram emot att gå in och se vad du haft för dig idag. Önskar nästan att du vore borta lite längre… om du förstår vad jag menar!
Läste i GP i helgen om överstebefälhavaren i Röda khmererna som snart skulle ställas inför rätta som avled i fredags. Hette något som jag för stunden inte kommer på. Det var väl samma dag som du lämnade Kambodja? Har du hört/läst några reaktioner på detta. Det kan väl inte finnas många kvar att ställa inför rätta vid det här laget?
Fortsätt upplev och motionera!
Kram, Maria
Skönt att höra att du äntligen gått i clinch med Mekongfloden. Imorgon får du ta kajaken uppströms och cykla i nedförsbacke, där kan man snacka utmaning.
Per
Hej Stefan
Så mycket spännande du är med om Stefan. Det där att paddla kajak påminner mig om då Bernt och jag i en Norrlandsälv åkte forsränning iförda både hjälm och flytväst. Vi ser fram mot att höra mer ifrån dig. Kramar från Inger och Bernt.
Hej broder
Sitter och tittar ut över Luleälven i midnattsljus. Har inte haft tillgång till internet förrän nu (vi har varit på resande fot upp över Sverige och bland annat tältat uppe på Flatruet som jag alltid undrat var det har legat (det finns såväl mygg och knott som bromsar där!). Din blogg ser imponerande ut och resan fantastisk. Har just visat den för resten av familjen och vi längtar delvis till december, trots att vart vi kommer i fäderneslandet så är det ett fantastiskt sommarväder. Ser också fram mot att fortsätta följa din blogg och senare se på lite bilder i höstmörkret. Njut av varje sekund!
kramar Håkan och tjejerna
PS. Funderar på att låna Staffans motorcykel och dra en snabbrepa till Nikkaluokta för att (i mitt fall) äntligen ta mig upp på Kebnekaise!.
Per: Blotta tanken på att paddla uppströms gav mig rysningar. Det överlåter med varm hand till dig. Däremot hänger jag gärna med på mountainbike utför bergen. Men du får paddla upp själv.