Vientiane. Vientiane på en dag. Går det? Jodå, med asiatiska mått mätt är Vientiane litet med bara drygt 200 000 innevånare. Skall man inte se alla tempel i stan så går det utmärkt. Och jag har ju sett en del tempel under resan…
Ändå började jag dagen med nationalhelgedomen Pha That Luang. Helt förgyllt är det ståtligt på håll. Kommer man lite närmre ser det mer ut som det målats i någon guldgul färg, som flagnat lite här och var. Hursomhelst är det vackert på avstånd.
Marknader är alltid kul att besöka. Jag gick vidare till Morning market, som verkade vare öppet betydligt mer än vad namnet antyder. Bakom den fanns en riktigt härlig gatumarknad med en labyrint av små stånd där jag vandrade runt och fotograferade.
Jag har en böjelse för revolutionsmuseer. Både i Vietnam och i Mocambique har jag besökt dem. Det är ställen där man hyllar folkets heroiska kamp mot imperialismen. Nu hade jag bespetsad mig på ett nytt besök. Men av alla dagar var revolutionsmuseet stängt just idag, och några fler tillfällen ges inte på den här resan. Jag kompenserade dock detta med ett besök på Keysone Phomvihane Memorial & Museum. Ett museum som öppnats till minne av the Lao People’s Democratic Republics förste premiärminister. Museet är inrymt i den byggnad där USAid huserade före och under kriget. I hemlighet var det också CIAs högkvarter för det som i historieböckerna kallas ”The secret war”. Det pågick mellan 1964 och 1973. Per capita är Laos faktiskt världens mest bombade land, och bombningarna styrdes från det här huset. När Pathet Lao tagit makten kastade de naturligtvis ut amerikanerna, och symboliskt nog flyttade den nyutnämnde premiärministern Keysone Phomvihane in där. Han bodde i huset fram till sin död, och nu har det alltså gjorts om till museum. Där kan man se allt från hans tid som revolutionär. Hans kikare, halsduken han bar i strid, hans vapen, foton med honom och Ho Chi Minh osv. Ganska rörande faktiskt.
I stan finns också en rätt grotesk triumfbåge. Den är byggd i ena ändan av paradgatan som gör anspråk på att vara Vientianes Champs Elysée (i andra ändan ligger presidentpalatset). Triumfbågen byggdes på 1960-talet av cement som skulle ha använts till en ny flygplats. Men det blev ett skrytbygge i stället.
Fransmännens kafékultur har slagit rot i Kambodja och Laos. Jag har hunnit med några kaffe och croissanter också. Och en hel del annat. Jag har botaniserat i stans bästa bokhandel och shoppat lite. Och så blev det ett par tempel till.