Arenal, Costa Rica. Så är jag då på väg igen. Äntligen. Det var ett tag sen sist. Efter byte av jobb i april i år var det inte läge att börja med semester. Jag jobbade på i stort sett hela sommaren och tänkte att jag skulle spara ledigheten till lite längre fram. När jag kommit in i jobbet. Och när mörkret och kylan anlänt. Så blev det också. Tillsammans med kusin Agneta och Dick, båda från Baltimore, har jag nu anlänt till Costa Rica.
Det började som en repris av vår förra resa tillsammans. Det var kaos över det europeiska luftrummet när jag skulle flyga över och möte dem i Washington DC. Snöstorm över München där jag skulle mellanlanda. För att göra en lång historia kort missade jag min förbindelse där. Det var fullständigt kaos på flygplatsen. Till slut fick jag tag i en resa via Heathrow till DC. Efter att ha flugit fram och tillbaka över Europa landade jag till slut i DC onsdag kväll den 15 december. Utan packning. Precis som förra gången. När vi reste runt i USAs sydstater för två år sen lämnade mitt bagage av okänd anledning aldrig Arlanda. Delta Airlines lovade vid varje ny flygplats vi besökte att bagaget skulle finnas vid nästa anhalt på resan. Det hände aldrig. I stället reste jag runt Nordamerika (vi var i Kanada också) med livets nödtorft i en plastpåse från H&M. Den här gången har jag uppgraderat till en reklamväska från Marabou som jag lånat av Agneta. Jag köpte lite underkläder innan avresan till Costa Rica och lånade T-shirts, badbyxor och skor av Dick. Det är allt. Snacka om att resa med lätt packning. Enligt den senaste rapporten har mitt bagage nu nått USA. Vi får se om United Airlines klarar detta bättre än Delta. De har i varje fall lovat att skicka över mina grejer till Costa Rica.