Varanasi. Det var en upplevelse att åka tåg för första gången i Indien. Jag kom med till slut, trots väntelistor och fullbokade tåg. Men det blev klass 3A. Jag undrar egentligen bara vad A står för…
Jag kom in i någon slags öppen boskapsvagn med trevåningssängar av järn. När mina medpassagerare tog fram små kedjor och med hänglås säkrade sin packning under sängarna började jag undra hur det hela skulle sluta. Men det gick hur bra som helst.
Med i vagnen hade jag en hel släkt av pilgrimer på väg till den heliga staden, en IT-kille från Bangalore, ett par unga studenter samt någon slags brahim. Den sistnämnde gamle mannen tog mig under sina vingars beskydd. På perfekt, men utomordentligt svårbegriplig engelska upplyste han mig vid varje station hur läget var.
– Vi är två timmar försenade, och har sex timmar kvar.
– OK, thank you.
– No, I thank you!
Varför han tackade mig varje gång vet jag inte, men så där fortsatte det; station efter station, natten igenom.
Det blev dessvärre ett dygn utan någon mat alls. Jag hoppade över lunchen igår och tänkte äta middag i restaurangvagnen. Möjligen har det redan framgått att jag aldrig såg till någon sådan lyx. Det fanns säkert ett kök på tåget, men det måste varit långt från min vagn. Jag hade i alla fall en liter vatten med mig. Och till frukost serverades jag varmt thé av pilgrimerna. Dessutom gick det på morgonen runt en man och öste upp gröna ärtor ur en plåthink till dem som var hungriga. Jag avstod.
Nu har jag checkat in på hotell här i Varanasi. Min nye kompis i Calcutta, Santosh, hade hjälpt till med bokningen. Så det var bara att ta på sig ryggsäcken och vandra iväg efter ankomst och checka in. Järnvägsstationen i Varanasi är inte att leka med. Det visste jag, förvarnad av Lonely Planet, min resbibel. Eller låt mig citera boken rätt upp och ner: ”The predatory touts and rickshaw-wallahs here pounce on visitors like starving tigers pouncing on a defenceless deer, and are the main hassle that most travellers have to deal with…” Ungefär så kändes det när jag lugnt, och med ett leende passerade alla som ville erbjuda mig sina tjänster. På egna ben vandrade jag till hotellet. Det är inte dumt med ryggsäck.
Nu har jag har varit i hotellets restaurang och klämt i mig en Chicken Tikka Butter Masala med två naanbröd. Jag mår som en prins.
Men det behövs nog en dusch också – jag sov med kläderna på inatt. Sedan ska jag ut och nosa på Indiens heligaste stad.
Det är alltså här man badar i Ganges. Och i allra bästa fall får man dö och kremeras här också. Några sådana planer har emellertid inte jag. Jag återkommer!
Snurra, min jord, låt mej följa med dej!
—–
Jag vet ingen stjärna som du!
Snurra så följer jag med!
så skrev Lars Forsell, som dog häromdagen.
Käre son, du vill verkligen ” snurra” med och upptäcka vår planet med all dess mångfald; nära och fjärran. Vi som inte är med i de myllrande stadsmiljöerna och de varma och säkert doftrika järnvägsvagnarna gläds åt dina målande beskrivningar.
Hur mår de heliga korna i Benares, som Varanasi tidigare hette?
Vi ser fram mot nya skildringar.
Kära hälsningar
Gunvor och Rolf
Käre kusin!
Vad härligt med dina underbara beskrivningar och upplevelser. Mina självmordsbenägra klienter som väntade på mig när jag kom tillbaka från Sverige har inget att komma med när jag tänker på dina upplevelser. Kan jag hänga på nästa år? Ser fram emot dina bloggar varje dag. Sköt om dig, jag tänker på dig.
Tack for era halsningar!
Joda, korna mar bra. Jag ar forvanad att man overallt ser kor traska runt i gatuvimlet. Jag tror jag last nagonstans att de indiska myndigheterna forsoker fa bort dem. Men har i Varanasi ser man dem i var och varannan korsning.
Visst ar det riktigt att Varanasi tidigare hette Benares, men det ar nog ratt lange sedan man gjorde det namnbytet.
Kul att Agneta ocksa foljer mig! Min forsta nordamerikanska lasare pa bloggen. Du ar absolut valkommen pa nasta aventyr. Juli/augusti 2008?
hermano,
idag skrevs idrottshistoria. Minns du i MontrealOS 1976 när Baumgartner stöp på sista hindret och Gärderud spurtade ifrån Malinowski på 3000m hinder med tiden 8.08? På dagen(!) 31 år senare slog Mustafa Muhammed till med 8.05, 9 sek under sitt personliga!
Vad slår egentligen det indiska köket? Det är bäst. Det vattnas i munnen när jag läser om din middag. Tror jag ska ta ut lite älggrytbitar ur frysen och brassa en Rogan Josh till kvällen. Glöm inte att knipa ordentligt när du badar i Ganges, man vet aldrig vad som kan smita in….
Hakan!
Tiden var 8.08.08! Jag minns det som igar. (Bast du kollar de dar sista hundradelarna, men jag ar ratt saker.)
Rogan Josh ar inte heller dumt!
Bada i Ganges? Du maste vara galen. Here are som facts: For att beskrivas som tjanligt bor det finnas max 500 parts per something kolibakterier i vattnet. Gissa hur mycket det ar i Ganges? 1 500 000! Och jag skojar inte! Ett av Indiens stora miljoproblem. Ganges ar dodlig – pa manga satt. Jag vantar med badet till Bunn.
Hej igen.
I går hade vi 10 minuter Calcutta-regn men i dag litet sol typ svensk sommar 2007. Gläds åt mindre bakteriehalt i havet här än vad du har i Ganges. Också vi måste få uttrycka vår beundran över ditt sätt att skriva. Vi känner ju nu hur det är att åka nattåg och cykeltaxi i en världsstad. Ditt sätt att skapa kontakter vet vi ju om sedan tidiga år och det fungerar tydligen också i stora världen.
Nu kommmer Elisabet med familj i veckan och du kan vara viss om att du får ytterligare några intresserade läsare. Vi tänker på dig varje dag och ser fram emot mera rapporter. Har du problem med bilder? Du är ju en duktig fotograf också. Kram på dig från
Inger o Bernt
Hej Inger & Bernt!
Skont att ni ocksa far lite calcuttaregn! Ni har alldeles ratt; datorn har i Varanasi kan inte lasa in bilder, det saknas visst nagot bildlasningsprogram. Men jag har smattrat pa ratt bra langs Ganges under dagen, sa forr eller senare dyker det upp bilder pa badande hinduer och kremeringar. Beware!