Luang Prabang. Dag 2 av min revival som backpacker. Vi lämnade stan med minivan och åkte 40 minuter längs bifloden Nam Kham (som jag paddlade igår). Efter färd över floden med träkanot bar det iväg upp i bergen. Det regnade intensivt tidigt i morse innan jag stigit upp, så stigarna var såphala. Det riktigt ångade om jorden i morgonsolen.
Min guide See på bilden var bekymrad över sina hundar.
– Varje gång som jag lyckas få en hundvalp att växa upp är det någon inne i stan som stjäl den och äter upp den. Nu har jag skaffat två katter i stället, jag hoppas de får vara i fred.
Vi vandrade högre och högre upp i bergen, ibland på ringlande stigar, ibland i bäckar som också fungerar som kommunikationsvägar i den täta vegetationen. På sluttningarna odlar bergsfolken ris, en särskild sort som bara ger en skörd per år, men å andra sidan inte kräver de bevattningssystem som de har nere på slättlandet.
På vägen passerade vi tre byar; en Lao, en Hmong och en Khamu. Bilderna är från den sista byn.
Vilken dag! Nu skall jag lugna ned mig något, läsa en bok och njuta av den sista kvällen i Luang Prabang. I morgon bär det av till Vientiane
Hej igen Stefan!
Håller på och packar ihop på jobbet för lite semester, äntligen! Ska kolla in dina sista dagar på resan hemifrån. Jag önskar att jag någon gång kunde få göra en sådan resa som du gör Stefan! Det verkar så underbart och spännande.
Oh well, i år går största delen av semestern åt till stundande friidrotts-EM där jag börjar jobba heltid i morgon… Skall bli riktigt kul, nu är det ju bara slutspurten kvar! Har tagit ledigt v efter spelen för att vila upp mig lite. Vet inte än om det blir soffan, Fbg eller kanske Sthlm? Vi hörs
Kram, Maria
Hej Stefan!
Vi har näst intill Kambodja-Laos värme. Visst är det skönt att bo på en ö och kunna hoppa i sjön flera gånger om dan. Men å andra sidan har vi inte tillgång till nätet och har inte kunnat läsa dina rapporter. Flera har dock kommenterat dem i synnerligen positiva ordalag. Och vi kan bara hålla med, när vi nu den 25:e själva har läst dem. Du tycks utnyttja så gott som alla befintliga färdmedel och observerar människor, landskap och sevärdheter som den skarpsynte ”korp” du är. Och bäst av allt du förmedlar upplevelserna fängslande. Det skall bli intressant att diskutera den politiska dramatiken, när du kommer hem. Vilken status har man idag och hur ser utvecklingen ut? Vi längtar efter dig! Kära hälsningar mamma och pappa.
Hej Stefan.
Tack för ännu en dags-etapp från din ”penna”. Nu har det blivit ett måste att läsa din blog innan sänggåendet. God fortsättning och välkommen tillbaka till oss i Sverige.
Inger och Bernt
Hej Stefan,
jag blir inte ett dugg avundsjuk 🙂
I Sverige är det sol, golf och bad – inte riktigt lika spännande men iaf semester… Har ju testat Grebbestad – inte riktigt som aftonbladet sa.
Hälsningar
Linda
Maria: Det är bara att packa ryggsäcken och dra! Önska inte. Åk!
Du frågade efter khmerledaren som dog. Gubben hette Ta Mok. Han var nog mer död än levande på slutet. Synd bara att de inte hann döma honom innan han tog ned skylten. Han lämnade jordelivet utan några större reaktioner i Kambodja, ett par hundra trogna följde honom visst till begravningen och sköt iväg lite raketer (de är svaga för sånt här).
Inger & Bernt: Det är så roligt med era kommentarer. Tänk att ni följer bloggen varje kväll!
M & P: Njut av Bronsö! Snart kommer jag och barnen. Kul att ni läste bloggen när ni lyckades slita er från ön.
Linda: Synd att grabbarna i Grebbestad inte passade. Det finns nog några här, men det är inte därför du skall åka hit. Laos är jättefint!